fästning

See also: fæstning

Swedish

Etymology

From Middle Low German vesteninge (“fortress”), from vesten (“to fasten, to secure”), from Old Saxon fast (“firm, secure”).

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Noun

fästning c

1. a strong, permanent defensive structure; a fortress, a stronghold, a fort
2. (chiefly historical) a prison (housed in a similar structure)
3. (chiefly historical) a prison sentence (served in the above)

Declension

Declension of fästning
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	fästning	fästningen	fästningar	fästningarna
Genitive	fästnings	fästningens	fästningars	fästningarnas

See also

• befästa
• befästning (“fortification”)
• fort (“fort”)

References

• fästning in Svensk ordbok (SO)
• fästning in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• fästning in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)