Middle English

edit

Alternative forms

edit

Etymology

edit

Either from snarl (snare) +‎ -en (infinitival suffix) or snaren +‎ -elen.

Pronunciation

edit

Verb

edit

snarlen

  1. To ensnare; to lure.
  2. To ensnarl or entangle.

Conjugation

edit

Descendants

edit
  • English: snare

References

edit