uppta

Swedish

Alternative forms

• ta upp
• upptaga

Etymology

upp +‎ ta, like German aufnehmen

Verb

uppta (present upptar, preterite upptog, supine upptagit, imperative uppta)

1. to pick up, to pick, to take up, to absorb, to include, to collect, to record, to occupy

Conjugation

Conjugation of uppta (class 6 strong)

	Active		Passive
Infinitive	uppta		upptas
Supine	upptagit		upptagits
Imperative	uppta		—
Imper. plural1	upptan		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	upptar	upptog	upptas	upptogs
Ind. plural1	uppta	upptogo	upptas	upptogos
Subjunctive2	uppta	upptoge	upptas	upptoges
	Participles
Present participle	upptagande
Past participle	upptagen
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Conjugation of upptaga (class 6 strong, somewhat dated)

	Active		Passive
Infinitive	upptaga		upptagas
Supine	upptagit		upptagits
Imperative	upptag		—
Imper. plural1	upptagen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	upptager	upptog	upptages	upptogs
Ind. plural1	upptaga	upptogo	upptagas	upptogos
Subjunctive2	upptage	upptoge	upptages	upptoges
	Participles
Present participle	upptagande
Past participle	upptagen
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• återuppta

Related terms

• upptag
• upptagare
• upptagning

See also

• ta illa upp

Further reading

• uppta in Svensk ordbok.