verbböjning

Swedish

Etymology

verb (“verb”) +‎ böjning (“inflection”)

Noun

verbböjning c

1. (grammar) conjugation, verb inflection

Declension

Declension of verbböjning

		nominative	genitive
singular	indefinite	verbböjning	verbböjnings
	definite	verbböjningen	verbböjningens
plural	indefinite	verbböjningar	verbböjningars
	definite	verbböjningarna	verbböjningarnas

Further reading

• verbböjning in Svensk ordbok.