verbböjning

Swedish

Etymology

verb (“verb”) +‎ böjning (“inflection”)

Noun

verbböjning c

1. (grammar) conjugation, verb inflection

Declension

Declension of verbböjning
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	verbböjning	verbböjningen	verbböjningar	verbböjningarna
Genitive	verbböjnings	verbböjningens	verbböjningars	verbböjningarnas

Further reading

• verbböjning in Svensk ordbok.