See also: minerà

Asturian

edit

Adjective

edit

minera

  1. feminine singular of mineru

Catalan

edit

Noun

edit

minera f (plural mineres)

  1. female equivalent of miner

French

edit

Pronunciation

edit

Verb

edit

minera

  1. third-person singular simple future of miner

Anagrams

edit

Latin

edit

Etymology

edit

Medieval Latin, probably from Middle French miniere.

Pronunciation

edit

Noun

edit

minera f (genitive minerae); first declension

  1. mine (underground site from which minerals are obtained)
  2. vein (streak of mineral)
  3. mineral

Declension

edit

First-declension noun.

Case Singular Plural
Nominative minera minerae
Genitive minerae minerārum
Dative minerae minerīs
Accusative mineram minerās
Ablative minerā minerīs
Vocative minera minerae

References

edit
  • minera in Charles du Fresne du Cange’s Glossarium Mediæ et Infimæ Latinitatis (augmented edition with additions by D. P. Carpenterius, Adelungius and others, edited by Léopold Favre, 1883–1887)
  • minera in Ramminger, Johann (2016 July 16 (last accessed)) Neulateinische Wortliste: Ein Wörterbuch des Lateinischen von Petrarca bis 1700[1], pre-publication website, 2005-2016

Portuguese

edit

Verb

edit

minera

  1. inflection of minerar:
    1. third-person singular present indicative
    2. second-person singular imperative

Spanish

edit

Pronunciation

edit
  • IPA(key): /miˈneɾa/ [miˈne.ɾa]
  • Rhymes: -eɾa
  • Syllabification: mi‧ne‧ra

Noun

edit

minera f (plural mineras)

  1. female equivalent of minero

Adjective

edit

minera f

  1. feminine singular of minero

Further reading

edit

Swedish

edit

Etymology

edit

mina +‎ -era

Verb

edit

minera (present minerar, preterite minerade, supine minerat, imperative minera)

  1. to mine (sow mines (explosive devices))
    minera ett område
    mine an area
    ett minerat område
    a mined area

Conjugation

edit
edit

References

edit