overkappen

Dutch

Etymology

From over- +‎ kap +‎ -en.

Pronunciation

• IPA^(key): /ˌoː.vərˈkɑ.pə(n)/

• Audio:

  (file)

• Hyphenation: o‧ver‧kap‧pen
• Rhymes: -ɑpən

Verb

overkappen

1. (transitive) to cover with a roof

Conjugation

Conjugation of overkappen (weak, prefixed)
infinitive	overkappen
past singular	overkapte
past participle	overkapt
infinitive	overkappen
gerund	overkappen n
	present tense	past tense
1st person singular	overkap	overkapte
2nd person sing. (jij)	overkapt, overkap2	overkapte
2nd person sing. (u)	overkapt	overkapte
2nd person sing. (gij)	overkapt	overkapte
3rd person singular	overkapt	overkapte
plural	overkappen	overkapten
subjunctive sing.1	overkappe	overkapte
subjunctive plur.1	overkappen	overkapten
imperative sing.	overkap
imperative plur.1	overkapt
participles	overkappend	overkapt
1) Archaic. 2) In case of inversion.

Derived terms

• overkapping