See also: TVA, tvá, tvaa, tváa, and þvá

Norwegian NynorskEdit

EtymologyEdit

From Old Norse þvá, from Proto-Germanic *þwahaną.

VerbEdit

två (present tense tvår, past tense tvådde, past participle tvådd/tvått, passive infinitive tvåast, present participle tvåande, imperative två)

  1. (transitive) to wash

Related termsEdit

ReferencesEdit


SwedishEdit

Swedish cardinal numbers
 <  1 2 3  > 
    Cardinal : två
    Ordinal : andra

PronunciationEdit

  • IPA(key): /tvoː/
  • (file)

Etymology 1Edit

From Old Swedish tvēr, from Old Norse tveir, from Proto-Germanic *twai, from Proto-Indo-European *dwóh₁.

NumeralEdit

två

  1. two
SynonymsEdit
  • tu (neuter) (archaic, poetic)
  • tvenne (archaic)
Coordinate termsEdit
Related termsEdit

See alsoEdit

Etymology 2Edit

From Old Swedish þvā, from Old Norse þvá, from Proto-Germanic *þwahaną.

VerbEdit

två (present tvår, preterite tvådde, supine tvått, imperative två)

  1. to wash (one's hands)
    • 1541, Gustav Vasa Bible, Gospel of John, 13:10
      Jesus sadhe til honom / Then som twaghen är / honom görs icke behooff / vthan at twå fötterna / men han är all reen. Och j ären rene / doch icke alle.
      (pre-1906 spelling) Jesus sade till honom: Den som tvagen är, honom görs icke behof, utan att två fötterna; men han är all ren; och I ären rene, dock icke alle.
      Jesus saith to him, He that is washed needeth not save to wash his feet, but is clean every whit: and ye are clean, but not all.
  2. (by extension) to cleanse oneself of accusations
Usage notesEdit
  • The strong conjugation is generally archaic/obsolete, except for the past participle and supine tvagen and tvagit
ConjugationEdit
Related termsEdit

AnagramsEdit

ReferencesEdit

  • två in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)