hälla

See also: halla, hallá, hålla, hallå, ħalla, hällä, and Halla

Swedish

julmust som hälls upp i ett glas (julmust being poured into a glass ("julmust that is poured up in a glass"))

Etymology

From Old Swedish hælla, from Old Norse hella.

Verb

hälla (present häller, preterite hällde, supine hällt, imperative häll)

1. to pour (cause (a liquid) to flow from a vessel by tilting it)

Usage notes

Often with a particle like i (“in”), på (“on”), upp (“up”), ut (“out”), or över (“over”).

Conjugation

Conjugation of hälla (weak)

	Active		Passive
Infinitive	hälla		hällas
Supine	hällt		hällts
Imperative	häll		—
Imper. plural1	hällen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	häller	hällde	hälls, hälles	hälldes
Ind. plural1	hälla	hällde	hällas	hälldes
Subjunctive2	hälle	hällde	hälles	hälldes
	Participles
Present participle	hällande
Past participle	hälld
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

• strö (sprinkle something dry)
• stänka, skvätta (sprinkle something wet)
• droppa (“drip”)

References

• hälla in Svensk ordbok (SO)
• hälla in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• hälla in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)