See also: kyssä

Faroese

edit

Etymology

edit

From Old Norse kyssa, from Proto-Germanic *kussijaną.

Pronunciation

edit
  • IPA(key): /ˈt͡ʃʰɪsːa/
  • Rhymes: -ɪsːa
  • Hyphenation: kys‧sa

Verb

edit

kyssa (third person singular past indicative kysti, third person plural past indicative kyst, supine kyst)

  1. (transitive) to kiss
    brúðgómurin kysti konu sína í hondina
    the groom kissed his wife's hand
    (literally, “the groom kissed his bride on the hand”)

Conjugation

edit
Conjugation of kyssa (group v-9nn)
infinitive kyssa
supine kyst
present past
first singular kyssi kysti
second singular kyssir kysti
third singular kyssir kysti
plural kyssa kystu
participle (a39)1 kyssandi kystur
imperative
singular kyss!
plural kyssið!

1Only the past participle being declined.

edit
nouns

References

edit

Icelandic

edit

Etymology

edit

From Old Norse kyssa (to kiss), from Proto-Germanic *kussijaną.

Pronunciation

edit

Verb

edit
The template Template:is-verb does not use the parameter(s):
1=kyssti
2=kysst
Please see Module:checkparams for help with this warning.

kyssa

  1. to kiss
    Kysstu mig!
    Kiss me!
    Viltu kyssa mig?
    Do you want to kiss me?
    Hefurðu einhvern tíma kysst einhvern?
    Have you ever kissed someone?

Conjugation

edit
kyssa – active voice (germynd)
infinitive nafnháttur kyssa
supine sagnbót kysst
present participle
kyssandi
indicative
subjunctive
present
past
present
past
singular ég kyssi kyssti kyssi kyssti
þú kyssir kysstir kyssir kysstir
hann, hún, það kyssir kyssti kyssi kyssti
plural við kyssum kysstum kyssum kysstum
þið kyssið kysstuð kyssið kysstuð
þeir, þær, þau kyssa kysstu kyssi kysstu
imperative boðháttur
singular þú kyss (þú), kysstu
plural þið kyssið (þið), kyssiði1
1 Spoken form, usually not written; in writing, the unappended plural form (optionally followed by the full pronoun) is preferred.
kyssast – mediopassive voice (miðmynd)
infinitive nafnháttur kyssast
supine sagnbót kysst
present participle
kyssandist (rare; see appendix)
indicative
subjunctive
present
past
present
past
singular ég kyssist kysstist kyssist kysstist
þú kyssist kysstist kyssist kysstist
hann, hún, það kyssist kysstist kyssist kysstist
plural við kyssumst kysstumst kyssumst kysstumst
þið kyssist kysstust kyssist kysstust
þeir, þær, þau kyssast kysstust kyssist kysstust
imperative boðháttur
singular þú kysst (þú), kysstu
plural þið kyssist (þið), kyssisti1
1 Spoken form, usually not written; in writing, the unappended plural form (optionally followed by the full pronoun) is preferred.
kysstur — past participle (lýsingarháttur þátíðar)
strong declension
(sterk beyging)
singular (eintala) plural (fleirtala)
masculine
(karlkyn)
feminine
(kvenkyn)
neuter
(hvorugkyn)
masculine
(karlkyn)
feminine
(kvenkyn)
neuter
(hvorugkyn)
nominative
(nefnifall)
kysstur kysst kysst kysstir kysstar kysst
accusative
(þolfall)
kysstan kyssta kysst kyssta kysstar kysst
dative
(þágufall)
kysstum kysstri kysstu kysstum kysstum kysstum
genitive
(eignarfall)
kyssts kysstrar kyssts kysstra kysstra kysstra
weak declension
(veik beyging)
singular (eintala) plural (fleirtala)
masculine
(karlkyn)
feminine
(kvenkyn)
neuter
(hvorugkyn)
masculine
(karlkyn)
feminine
(kvenkyn)
neuter
(hvorugkyn)
nominative
(nefnifall)
kyssti kyssta kyssta kysstu kysstu kysstu
accusative
(þolfall)
kyssta kysstu kyssta kysstu kysstu kysstu
dative
(þágufall)
kyssta kysstu kyssta kysstu kysstu kysstu
genitive
(eignarfall)
kyssta kysstu kyssta kysstu kysstu kysstu

Derived terms

edit
edit

Norwegian Bokmål

edit

Alternative forms

edit

Noun

edit

kyssa m or n

  1. definite plural of kyss

Verb

edit

kyssa

  1. inflection of kysse:
    1. simple past
    2. past participle

Norwegian Nynorsk

edit

Alternative forms

edit

Etymology 1

edit

From Old Norse kyssa, from Proto-Germanic *kussijaną.

Verb

edit

kyssa (present tense kyssar/kysser, past tense kyssa/kyste, past participle kyssa/kyst, passive infinitive kyssast, present participle kyssande, imperative kyssa/kyss)

  1. to kiss (touch with the lips)
edit

Etymology 2

edit

Noun

edit

kyssa m or n

  1. definite neuter plural of kyss

References

edit

Old Norse

edit

Etymology

edit

From Proto-Germanic *kussijaną, whence also Old English cyssan (English kiss), Old Frisian kessa, Old Saxon kussian, Dutch kussen, Old High German kussen (German küssen).

Verb

edit

kyssa

  1. to kiss

Conjugation

edit
Conjugation of kyssa — active (weak class 1)
infinitive kyssa
present participle kyssandi
past participle kystr
indicative subjunctive
present past present past
1st person singular kyssi kysta kyssa kysta
2nd person singular kyssir kystir kyssir kystir
3rd person singular kyssir kysti kyssi kysti
1st person plural kyssum kystum kyssim kystim
2nd person plural kyssið kystuð kyssið kystið
3rd person plural kyssa kystu kyssi kysti
imperative present
2nd person singular kyss, kyssi
1st person plural kyssum
2nd person plural kyssið
Conjugation of kyssa — mediopassive (weak class 1)
infinitive kyssask
present participle kyssandisk
past participle kysszk
indicative subjunctive
present past present past
1st person singular kyssumk kystumk kyssumk kystumk
2nd person singular kyssisk kystisk kyssisk kystisk
3rd person singular kyssisk kystisk kyssisk kystisk
1st person plural kyssumsk kystumsk kyssimsk kystimsk
2nd person plural kyssizk kystuzk kyssizk kystizk
3rd person plural kyssask kystusk kyssisk kystisk
imperative present
2nd person singular kysssk, kyssisk
1st person plural kyssumsk
2nd person plural kyssizk
edit

Descendants

edit
  • Icelandic: kyssa
  • Faroese: kyssa
  • Norwegian Nynorsk: kyssa; (dialectal) kjøssa, kissa
  • Norwegian Bokmål: kysse
  • Old Swedish: kyssa
  • Danish: kysse
  • Gutnish: kyssa, kysse

Further reading

edit
  • Zoëga, Geir T. (1910) “kyssa”, in A Concise Dictionary of Old Icelandic, Oxford: Clarendon Press; also available at the Internet Archive

Old Swedish

edit

Etymology

edit

From Old Norse kyssa, from Proto-Germanic *kussijaną.

Verb

edit

kyssa

  1. to kiss

Conjugation

edit

Descendants

edit

Swedish

edit

Alternative forms

edit
  • kyßa (obsolete typography)

Etymology

edit

From Old Swedish kyssa, from Old Norse kyssa, from Proto-Germanic *kussijaną.

Pronunciation

edit
  • IPA(key): /ˈɕʏsːa/
  • Audio:(file)

Verb

edit

kyssa (present kysser, preterite kysste, supine kysst, imperative kyss)

  1. to kiss passionately or with great affection (compare with pussa), to snog (UK)
    • 1921, Hjalmar Söderberg, “Karlavagnens inlägg”, in Vers och varia[1], Albert Bonniers förlag, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Göteborgs universitetsbibliotek, archived from the original on 2025-05-08, page 139:
      [Han] kysste henne på näsan – kyssen var egentligen måttad åt munnen, men den kom [...] på näsan.
      He kissed her on the nose – the kiss was actually aimed at her mouth, but it landed on her nose.
    • 1999, August Strindberg, translated by Hans Levander, edited by Göran Rossholm & Gunnel Engwall, Samlade Verk. Nationalupplaga. 25. En dåres försvarstal[2], Norstedts förlag, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Redaktionen för August Strindbergs Samlade Verk, archived from the original on 2025-05-08, page 246:
      Och Maria upprepar sin begäran: – Kyss mig!
      And Maria repeats her request: "Kiss me!"
    • 1999 November 17, 1973 års bibelkommission, “Lukasevangeliet 22:47”, in Bibel 2000[3], © Svenska Bibelsällskapet, accessed at Bible.com, archived from the original on 2025-05-08:
      Han som hette Judas, en av de tolv, [...] gick fram till Jesus för att kyssa honom.
      He who was called Judas, one of the twelve, approached Jesus to kiss him.

Conjugation

edit
Conjugation of kyssa (weak)
active passive
infinitive kyssa kyssas
supine kysst kyssts
imperative kyss
imper. plural1 kyssen
present past present past
indicative kysser kysste kysses kysstes
ind. plural1 kyssa kysste kyssas kysstes
subjunctive2 kysse kysste kysses kysstes
present participle kyssande
past participle kysst

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

edit

Further reading

edit

Turkmen

edit

Etymology

edit

Borrowed from Arabic قِصَّة (qiṣṣa).

Noun

edit

kyssa (definite accusative kyssany, plural kyssalar)

  1. prose, story

Declension

edit
Declension of kyssa
singular plural
nominative kyssa kyssalar
accusative kyssany kyssalary
genitive kyssanyň kyssalaryň
dative kyssā kyssalara
locative kyssada kyssalarda
ablative kyssadan kyssalardan